Kraftigt höjda grispriser, krav från Jönköpingsmöte
Export, fristående grisförmedling, uppsagda avtal

Vid ett spontant möte i Jönköping 11 maj enades 48 grisuppfödare från Skåne till Dalarna med tillsammans mer än en halv miljon slaktgrisar om en lista på åtgärder, som ska påverka prisnivån uppåt. Inga förskottsgrisar, tidigare prisinfo, uppsagda avtal, krav på ökad export av slaktgrisar, var några krav.

De här punkterna enades mötet om, till att börja med, som även syftar till att göra grisföretagarna till mer jämbördiga affärspartner till slakterierna och i förlängningen industrin och handeln:

• Lämna inga slaktgrisar för tidigarelagd slakt. Slakterierna ska tvingas höja priserna för att få in fler grisar till slakt.

• Säg upp leveransavtalen till omförhandling. Förhandla för korta perioder och med mer affärsmässigt innehåll. Priset på slaktgrisarna ska ha koppling till foderpriset. Vid oenighet om innehållet i avtalet ska inte skiljenämnd användas, utan svensk domstol.

• Grisnoteringarna ska i fortsättningen publiceras i god tid (minst 3 dagar) före sista anmälningsdag till slakt. Detta är ett oeftergivligt krav.

• Smågrisarna bör förmedlas av fristående organisation eller företag, utan bindning till slakteri. Slaktgrisarna bör bjudas ut samordnat. Exempel: Spotmarknaden.se.

• Slaktgrisar ska exporteras och då via fristående företag.

• De som har möjlighet rekommenderas lägga ner produktionen, om den inte är företagsmässigt lönsam.

Ingen kan nöjaktigt förklara, varför vi i Sverige har så lågt grispris, jämfört med samtliga länder i EU. Vi borde ligga högst. Efter att några grisföretagare skrivit debattartiklar i @-GRIS och undertecknat med namn och telefonnummer, har debattörerna fått många telefonsamtal från frustrerade kolleger. Några insåg att man behövde träffas personligen och diskutera det ekonomiska läget för svenska grisproduktionen, och mindes ett tidigare spontant möte för många år sedan i Huskvarna, som William Nordén, Lönhult, tog initiativet till. Då var också anledningen griskris, men inte lika stor. Enbart med hjälp av telefon och email spred man mötesdatumet 11 maj på Scandic i Jönköping.

48 grisföretagare kom till mötet. Tillsammans producerar de 515 000 grisar, dvs nästan 20 % av Sveriges totala grisproduktion. De hade dessutom med sig fullmakter eller stöd från många kolleger som inte kunde delta, varför mötet backades upp av kanske producenter med 700 000 grisar, kanske fler. Vi slaktade 2,9 milj grisar i Sverige 2010.

Mötet inriktades på enbart ekonomiska framtidsfrågor och var ovanligt fokuserat på att hitta åtgärder som kan höja prisnivån för de svenska grisarna. Bertil Hilbertsson, Fjärås, 070-647 18 50, hälsade välkomna och förklarade att målet med mötet är att svenskt grispris omedelbart måste upp till minst tysk nivå och att grisuppfödarna måste sätta agendan i grisbranschen på ett helt annat sätt än just nu. Detta som ett första steg. Sven Jerpdal, Örsundsbro, 070-518 31 93, höll samman diskussionen och skrev viktiga diskussionspunkter på tavlan. Stellan Ericsson, Lidköping, 070-417 87 10, höll i ordförandeklubban och såg till att alla höll sig till ämnet och att förslagen diskuterades igenom ordentligt. Jag själv, Lars-Gunnar Lannhard, antecknade och skrev sammanfattning.

Mötet var stängt för slaktare, journalister, och alla som representerade andra intressen än grisproduktionen, t ex organisationer. Detta för att få en fokuserad debatt, utan att någon behövde tänka på annat än grisproduktionens intressen. Att jag själv trots allt fick vara med, berodde på att ingen ville åta sig uppdraget att sammanfatta mötets vilja och föra ut budskapet. Jag fick först blankt nej på frågan om att få närvara. Senare återkom man och förklarade att om jag tog ledigt från journalistiken för en dag, så ville man att jag skulle föra anteckningar från mötet.

Diskussionen fokuserades på de frågor som riktade sig till slakterierna. Slakterierna är inte orsaken till alla problemen, men det är slakteriernas sak att föra frågorna vidare uppåt i handelskedjan. Det är inte grisuppfödarna som ska bearbeta t ex charktillverkarna och konsumenterna.

Mötet diskuterade livligt vilken prisnivå som ska vara uppnådd, för att aktionerna ska avblåsas. Men man enades om att inte ange priser. I stället menade man att slakterierna gräver sin egen grav om man missköter sina leverantörer genom att inte betala grispriser som medger att branshen kan överleva och givetvis utvecklas.

Leverera inte förskottsgrisar
Scan vill nu ha in 9 000 slaktgrisar i förtid, sas det vid mötet, vilket är en stor del av företagets veckoslakt på i snitt 28 000 slaktgrisar. En deltagare berättade att grisuppfödare i ett område ringt runt till varandra och vädjat om att inte skicka förskottsgrisar, eftersom systemet med förskottsgrisar trycker grispriset. Priset behöver ju inte höjas, om man kan "rekvirera" fler grisar än de som är anmälda till slakt. Och detta till ett lågt pris.

Enligt uppgift hade SLS höjt priset på förskottsgrisar från normala 30 kr till 100 kr, alltså mer än tredubbla priset. Men det hade ändå inte gått att få så många förskottsgrisar från området att en hel bil kunde lastas. En del grisföretagare hade hotats med rättsliga åtgärder, eftersom Scan ansåg sig ha rätt att ta ut förskottsgrisar enligt leveransavtalen.

Diskussionen i den här frågan ledde bl a till kravet att leveranskontrakten måste rensas från oskäliga villkor och särskilt att de rättsliga åtgärderna kan leda till skiljedom, vilket är ytterligt oförmånligt för enskilda grisföretagare. När nya kontrakt skrivs, ska det framgå att tvister ska lösas av domstol och inte av skiljenämnd. Man diskuterade även att ta fram mallar för leveransavtal, där grisföretagaren blir en mer jämbördig part till slakterierna än f n. De standardavtal som vissa slakterier erbjuder motverkar ofta marknadsmässiga grispriser.

Min kommentar: Om ett slakteri, som ett praktiskt exempel, lyckas plocka in 9 000 förskottsgrisar á 30 kr merbetalning per gris, så kostar detta slakteriet 270 000 kr. Tvingas man höja noteringen 25 öre, kostar det i Scans fall 595 000 kr redan första veckan noteringen höjts, vid en medelslakt på 28 000 grisar per vecka. Möjligheten att ta in förskottsgrisar måste därför, som sas i debatten, vara starkt dämpande på noteringen. Dessvärre blir effekten samma om man köper för billiga grisar på spotmarknaden, i stället för att få dem från kontraktsleverantörerna.

Mötets mening var att priset på slaktgrisar som köps via leveransavtal, måste ha en koppling till foderpriset. T ex 10 gånger spannmålspriset. Ingen annan bransch tecknar bindande leveransavtal utan att försäkra sig om att det är ekonomiskt möjligt att köpa in den råvara man bearbetar.

Många grisföretagare vittnar om att de inte insett att de tillägg som erbjöds i årets avtal i ett tidigt skede, blev en riktigt dålig affär när basen för avtalen, grundnoteringen, nu blev så låg. Det är ingen konst för ett slakteri att vara frikostig med tilläggen, om grundnoteringen sänks i stället. Mötet förordade korta avtalsperioder, bl a för att minska risken för den fällan.

Mötet ville dock inte uttala sig för eller emot att teckna kontrakt och reglera priserna för viss period. Man diskuterade kort danska systemet med fast (fastare) notering, men ansåg att vi nu har marknadsekonomi i Sverige. Därför hör system som tillhörde regleringsekonomin inte hemma i dagens handel med grisar.

Nästa veckas grispriser måste sättas tidigare
Ett helt oeftergivligt krav från mötet var att priset på grisarna, noteringarna, måste sättas tidigare än nu. Priset för nästkommande vecka måste publiceras i god tid innan anmälningarna till slakt ska vara inne. Tre dagar före sista anmälningsdag, angavs som ett minimum. Detta gäller även smågrisarna, sa man, även om diskussionerna i övrigt höll sig till slaktgrisar.

Mötet ansåg att det är helt förlegat, att först sälja grisarna (anmäla till slakt), sedan få veta priset. Ingen annan bransch har den ordningen. Dispositionsrätten till grisarna fram till slaktdatum diskuterades också.

Min kommentar: Frågan om senaste dag att lämna grispriserna, veckonoteringen, har varit uppe tidigare som krav från andra möten. En viss förbättring skedde. Vid det tidigare tillfället sa man då vid några slakterier att det är möjligt att sätta priserna tidigare om alla gör det.

Smågrisarna bör förmedlas av fristående organisation eller företag
Att vara fången av att tvingas sälja slaktgrisarna till ett visst slakteri, bara för att man köpt smågrisarna där, ansågs som ett problem för prisbildningen på slaktgrisar. Många har också kredit på smågrisarna, vilket gör saken än värre. Mötet diskuterade om man kan bygga upp någon fristående organisation, som förmedlar smågrisar. Men det finns också redan ett fristående företag som förmedlar grisar, spotmarknaden.se.

En mötesdeltagare berättade att han varit i kontakt med banker om finansieringen av smågrisköpen och dessa kontakter ska odlas vidare.

Utbudet av slaktgrisar bör samordnas för att bli attraktivare för slakterierna
Mötet diskuterade givetvis ganska livligt de mycket olika priser som slakterierna har för olika leverantörer. I en del fall mycket olika. Det framkom att grupperingar av grisföretagare har lättare att få bättre grispris, än enskilda som förhandlar själva. Ett stort utbud på ett bräde, ger helt klart bättre villkor i leveransavtalen.

Men det framkom att även ganska stora producenter sitter med dåliga avtal. Gotlandsuppfödarna, flera suggringar/pooler, men även andra grupperingar har lyckats få kontrakt som är väsentligt bättre än enskilda förhandlare får i allmänhet. Dessutom har man i vissa fall fått garantipriser, t ex 15 kr hela avtalsperioden, som i dagens svåra situation är förhållandevis gynnsamt.

Gå samman om utbuden. Ni är kolleger, inte konkurrenter, löd en uppmaning.

Även slaktgrisar bör i mycket större utsträckning bjudas ut på en fri marknad, där slakterierna kan köpa sina behov. Även här nämndes spotmarknaden.se.

Exporten, en nyckelfråga
För att svenska grisföretagare inte längre ska vara helt beroende av handeln och industrin i Sverige och därmed tidvis tvingas sälja till lägre priser än i Europa, krävde Jönköpingsmötet att exporten av slaktgrisar måste komma igång på allvar. Det fungerar bra för suggor i södra Sverige, där i dag ca 400 i veckan går till Tyskland. Flera av deltagarna i mötet exporterar kontinuerligt suggor till Tyskland, och var nöjda med detta. Exporten av suggor lyfter undan volymer griskött från svenska marknaden. Några har även prövat exportera slaktgrisar.

För att få igång export i större omfattning behövs förberedelser. Transportbilarna måste godkännas för långa transporter, tysk certifiering av besättningarna måste vara genomförd även för de svenska besättningar som vill exportera, osv. En mötesdeltagare i Mellansverige har redan kontaktat sin transportör, som redan klarat av godkännandet för utlandstransport. I södra Sverige finns som bekant bl a Eriksson Transport, som kontinuerligt kör på Tyskland.

Mötet uppmanade deltagarna att ta kontakt med sina transportörer om att få bilarna godkända för export. Det kan också behövas omlastningsplats, om transporterna blir långa.

Det framkom att certifiering kanske endast behövs för leverans till vissa slakterier i Tyskland. Till södra Tyskland kan det gå bra ändå, men transporterna blir då längre. En mötesdeltagare berättade att det redan i maj kan bli klart med tysk certifiering enligt QS.

Min kommentar: I @-GRIS för v 20 informerar Per Karlsson, Sveriges Grisföretagare, om den tyska certifieeringen enligt QS. Certifieringsorganets tjänstemän kommer till Sverige 18 maj för att lägga sista stenarna på plats. Per tror att certifieringen kan starta under 2011.

Det kostar att transportera grisarna över vattnet till Tyskland, eller det land som man säljer till. Dessutom är inte rutinerna vid slakt exakt samma. Det sas att putsningen av kroppen kanske tar något kilo från avräkningen vid leverans till Tyskland.

En grupp uppfödare i Mellansverige ställde 1 000 slaktgrisar till förfogande för provexport. På tisdag ska man förbereda.

Lägg ner, i stället för att bränna goda pengar
Den sista punkten i uttalandet riktade sig till de producenter som nu förlorar sina tidigare goda förtjänade pengar. Lägg ner, i stället. Många stoppar sin spannmål i grisarna, i stället för att hämta hem de pengar spannmålen genererat. Det är fel, om inte slakterierna kan betala ett grispris där man får ut värdet för spannmålen.

Förutom att de som har ett dåligt grispris förlorar pengar på grisarna, trycker olönsam produktion svenska grispriset för samtliga i branschen. Det är inte bra för någon i branschen om vissa företag producerar till underpris.

Många punkter att arbeta vidare med
Jönköpingsmötet väckte många fler frågor än de som lades fast i uttalandet ovan. Leveransbojkott i olika varianter, utlastning av grisar endast 06 - 17, t ex, stoppades i skrivbordslådan. De frågor som bör bearbetas vidare ska sammanfattas och lämnas till Sveriges Grisföretagare, Svenskt Kött, eller lämplig organisation som kan driva dem vidare. Jönköpingsmötet är ingen organisation och hade inte ens kommitté för mötet. Det fortsatta arbetet måste därför göras av de som har resurser till detta.

Det framhölls att det är viktigt att befintliga organisationer inom grisbranschen skaffar resurser att driva de ekonomiskt viktiga frågorna, som alltför lätt kommer vid sidan av allt annat som man anser måste skötas inom organisationerna.

Det fungerar inte långsiktigt om en grisföretagare, som har heltid i egna företaget, ska driva hela branschens stora och svåra ekonomiska frågor, sa man. Där krävs specialiserade tjänstemän, eller köp av specialtjänster.

Akuta finansieringsfrågor för producenter som måste rida ut krisen, var också uppe till diskussion. I andra länder finns nödlån, statsgaranterade lån för utveckling av branschen, som forna tiders lån där lantbruksnämnderna administrerade statliga lånegarantier. Frågan kom upp med anledning av att riksdagsledamoten Per Åsling haft kontakt med Sven Jerpdal om grisbranschens ekonomiska problem. Dessa kontakter ska fortsätta. Det måste också finnas kapital till rimliga kostnader för dem som trots allt vågar satsa på att bygga nytt.

Bankerna kritiserades också för höga räntekostnader. Särskilt drabbade är specialiserade grisföretag.

Ett antal personer utsågs att ta kontakt med politiker, främst i Jordbruksutskottet, samt jordbruksministern. /LG 110512, 110527

Stellan Ericsson ledde debatten.
Sven Jerpdal frågade och sammanfattade.
Bertil Hilbertsson, var en av debattörerna i @-GRIS som först fick respons på sitt inlägg och sedan själv började ringa kolleger...
... liksom Henrik Åkesson, som själv i sitt tidigare arbetsliv arbetat med prisfrågor vid dåvarande Slakteriförbundet.
Du kan läsa deras, och andras, inlägg om du trycker HÄR!
Några andra, lösa citat
ur debatten

• Ska det behövas så många inköpare vid slakterierna, som nu åker runt och tecknar olika långa eller korta och krångliga kontrakt? Det kostar pengar. Räcker det inte med att skicka ett email till spotmarknaden.se!

• Branschen måste bli mer transparent. Det måste lämnas mer information från slakterierna, om veckoslakt, förtidsslakt, osv, så grisföretagarna kan bedöma sin marknad och förstå vad som händer.

• Vi bara fortsätter att leverera, trots att vi inte får betalt. Det är problemet.

• Låt oss klippa av navelsträngen mellan oss och slakterierna. Smågrisförmedling bör skötas av fristående företag och banker sköta krediterna.

• Släpp inte in tyska transportbilar på din gårdsplan. Det kan finnas virus kvar på bilen. Låt svenska transportörer sköta exporten.

• Kineserna får 15 kr per kg slaktgris levande vikt. I Polen ligger priset ibland runt 15. Hur kan det ha blivit så här i Sverige.

• Först vid 19 kronor kan jag fortsätta bygga ut.

• Varför ska enbart en person ta kontakt med jordbruksministern? Vi kan väl skriva alla, så han förstår situationens allvar.

• Vid 15 kr/kg är lönsamheten på samma nivå som förra året den här tiden.

• Det räcker inte att argumentera för bättre grispriser, med att våra grisar har halm.

Efter dioxinskandalen i vintras erbjöd ett tyskt företag mycket låga priser till Sverige och på långsiktiga kontrakt. När tyska priset gick upp ville man omförhandla kontraktet, därför att man inte kunde leverera till det priset pga risk att gå omkull.

Grisproducenterna upplevs i delar av bankvärlden som en ohomogen och spretig grupp, med olika åsikter, beroende vem som uttalar sig.

• Erbjud slakterierna ta över ansvaret för dina grisar, mot att du får skälig ersättning för byggnader och arbete. Ett nej tack, måste betyda för lågt grispris.