När vi redovisade 9,3 % minskad slakt i Sverige för helåret 2012, trodde många att värsta krisen för svensk grisproduktion skulle vara över. Särskilt när 2012 års priser på slaktgrisar gick rakt över till kvartal 1 2013 och lönsamheten första kvartalet borde vara bättre än samma kvartal 2011. Men så är det inte, endast marginellt. 7,3 % minskning av slakten kv 1 2013 är endast en skillnad på 2 %. Svensk grisproduktion fortsätter nedåt med nästan fritt fall! Det är flera år sedan vi såg någon bromsning.
En orsak till att grisproduktionen fortsätter minska är givetvis till en del att det sker generationsskiften och den tillträdande är kanske inte grisintresserad. Detta förklarar högst några procent varje år, särskilt när det som just nu byggs väldigt få nya grisstallar. Den andra stora faktorn är priset på spannmål. Jag känner flera producenter, både med nöt och gris, som får en bättre gårdskalkyl utan djur som äter dyr spannmål. Förutom att gården i vissa fall går bättre om spannmålen säljs, än om den ges till djuren, minskar arbetsförbrukningen på gården. Ett friare och mer obundet liv, med ökad lönsamhet, alltså.
Sifforna för kvartal 1 ska även korrigeras för ev överstående grisar över årsskiftet. Om det varit fler eller färre överstående grisar efter jul, vet jag inte. Troligen inte.
Som jämförelse för att visa den pågående tendensen
Som jämförelse kan jag nämna att minskningen kv 1 2011 endast var 2,2 % jämfört med samma kvartal 2010 och 1,1 % kv 1 2010 jämfört med ett år tidigare. I fjol var dock minskningen 10,1 % mellan kvartal 1 2012 och 2011. Men då var grispriserna rena katastrofen.
Det har sagts mig att det slaktas många suggor, av olika skäl. Slaktarna säger att det inte är anmärkningsvärt många. Slaktstatistiken visar att det är ungefär lika stor utslaktning som under helåret 2012. Slakten av suggor och slaktgrisar för rimligtvis följas åt, korrigerat för ev snabbare eller nedbantad rekrytering.
Vem är minst förlorare i slaktkriget i år?
Vid tidigare redovisningar av slaktstatistiken har framför allt Ginsten stuckit ut genom att inte ha tappat grisar, utan t o m ökat. Kvartal 1 i år gäller inte detta. Ginsten har tappat 5,5 %. Men det är ganska måttlig slaktminskning, jämfört med Scans kristianstadsslakteri med 24,3 %, Alviksgårdens 32,3 och Siljans Charks 15,6. Skövde har tappat 7,2 och Gotlands Slagteri 6,8 %.
Övriga är vinnare i slaktkriget. Sålunda visar KLS Ugglarps i Kalmar +8,4 och Ugglarp 1 %. Dalsjöfors har tydligen hittat en bra strategi och ökat 6,7 % och Dahlbergs har ökat med 1,4 %. Scans minskning i Kristianstad kompenseras i viss mån av Skaras ökning med 9,6 %. Men där vet vi inte om det är Scan eller KLS Ugglarps som lyckats bäst med leveransavtalen. Scan brukar legoslakta västgötagrisar åt KLS Ugglarps.
Vinnare är även övrig slakt, bl a de småskaliga slakterierna, som ökat 16,6 %. Där ingår t ex Lövsta och de specialiserade suggslakterierna.
Förfallet fortsätter
Slaktstatistiken för 2013 visar att de flesta problemen inom svensk grisproduktion kvarstår. Siffrorna från slakterierna i Norrland visar tydligt att grisproduktion är en ytterst tveksam näring i norr. Dåliga priser, långa avstånd och allt färre grisar till slakterierna, är en verklig utmaning, om man ska försöka vända trenden.
Scans fortsatt stora tapp fortsätter också. Det är inget nytt, men nu när Scan ägs från Finland, är det inte säkert att det är uppköp av konkurrenter som är lösningen. Scan måste förbättra lönsamheten och frågan är om man gör det genom att fortsätta minska slakten som hittills.
Inte heller för 2013 är slaktstatistiken något för oss övriga svenska medborgare att skryta med. Det går fortsatt snabbt utför. De som sitter i riksdagen och har beslutat om den svenska utarmningen av grisproduktionen, borde ta siffrorna till sig och göra något. Det är väldigt många människor som jobbat i grisstallarna de senaste åren, som man för över till arbetsförmedlingens jobbcoacher att tjäna feta arvoden på. Pengar som vi övriga får betala.
Regeringen och myndigheterna har nu dubbla bekymmer, dels för hästdåligt kött inköpt via slingriga omvägar, dels för att betala understöd för, samt placera, alla som blir övertaliga när de inte har några jobb i svinstallarna att gå till.
Lösningen ligger inte hos grisproducenterna, utan hos politikerna. Det är bara att läsa statistiken. /LG 130418