Mindre fosfor i grisfoder kan minska algblomningen Meddelande SLF 070625 Ett för stort användande av fosfor är idag en bidragande orsak till den omfattande algblomningen kring våra kuster. Forskning finansierad av Stiftelsen Lantbruksforskning, SLF, visar att det går att minska utsläppen från grisuppfödningen radikalt genom att anpassa fosfortilldelningen mer exakt efter grisarnas behov och genom att öka upptaget av fosfor i grisfoder. Beräkningar visar att fosforutsläppen kan minska med så mycket som 30 %. Stora utsläpp av kväve och fosfor som läcker ut i Östersjön bidrar till den omfattande algblomningen varje sommar. En av källorna till fosforutsläppen är ett överskott från stora djuranläggningar inom jordbruket. SLF har finansierat forskning som utförts av Allan Simonsson och Karin Lyberg vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, som visar att det går att minska utsläppen av fosfor från grisuppfödning med så mycket som 30 %. För att åstadkomma detta krävs att djurens verkliga fosforbehov fastställs samt att den fosfor som finns i grisfodret har en hög smältbarhet för grisarna. Genom att blötlägga grisfodret innan utfodringen får den fosfor som finns i fodret en högre smältbarhet, vilket minskar utsläppen av fosfor via träck och urin. Spannmål är en viktig ingrediens i grisfoder och innehåller en stor del bunden fosfor som grisarna behöver. För att grisarna ska kunna tillgodogöra sig detta krävs enzymet fytas, ett enzym som enkelmagade djur såsom grisar inte kan producera. Enzymet finns däremot naturligt i en mängd spannmål, framförallt vete. Genom att blötlägga fodret en timma innan utfodring aktiveras fytaset, och upptaget av fosfor ökar hos grisarna. Bäst resultat ger ett foder som består av cirka 50 % vete. Detta medför att det går att använda ett foder med lägre fosforhalt, 4,1 gram totalfosfor per kilo torrfoder jämfört med 6,5 gram som är dagens norm, samtidigt som grisarna får i sig det de behöver. –Forskningsresultaten visar att det går att öka möjligheterna att förhindra den giftiga algblomningen utan att djurens hälsa påverkas. De visar även att det går att minska användningen av ändliga resurser som fosfater, som idag tillsätts fodret för att kompensera det låga upptaget hos grisarna, säger Karin Lyberg, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.