Den biologiska mångfalden hos uppfödda djur är hotad Pressinformation FAO 070614 En ras i månaden försvinner och industriell boskapsuppfödning bär det största ansvaret. Den snabba expansionen av storskalig industriell boskapsuppfödning, fokuserad på ett smalt urval av raser, är det största hotet mot den biologiska mångfalden hos uppfödda djur. Detta framhåller FAO i en rapport som presenterats inför den kommission som arbetar med genetiska resurser inom livsmedel och jordbruk (Commission on Genetic Resources for Food and Agriculture, CGRFA). Enligt rapporten The State of The Worlds Animal Genetic Resources for Food and Agriculture har ökande global efterfrågan på kött, mjölk och ägg inneburit ett stort beroende av högavkastande djur som föds upp intensivt för att tillhandahålla enhetliga produkter. I rapporten, som baseras på information från 169 länder, konstateras att den enkelhet med vilken vi idag kan förflytta genetiskt material runtom i världen förstärker problemet ytterligare. -Under de kommande 40 åren kommer världens befolkning att öka från dagens 6,2 miljarder till 9 miljarder och all tillväxt sker i världens utvecklingsländer, säger FAOs undergeneraldirektör Alexander Müller i ett tal till kommissionen. Vi behöver förbättra återhämtningsförmågan hos våra livsmedel genom att bevara och sprida användningen till största möjliga antal genetiska resurser, som är nödvändiga och oersättliga. -Den globala uppvärmningen är ytterligare ett hot mot alla genetiska resurser då den ökar påfrestningarna på den biologiska mångfalden”, tillägger Müller. Samtidigt är vi beroende av dessa genetiska resurser för att anpassa jordbruket till klimatförändringarna.” Tiden rinner ut -En boskapsras i månaden har utrotats under de senaste sju åren, och tiden rinner ut för en femtedel av världens raser av nötkreatur, getter, grisar, hästar och fjäderfä, påminner Müller. Denna första globala översikt av boskapsdjurens biologiska mångfald och ländernas kapacitet att hantera djurens genetiska resurser är en varningssignal till världen. Eftersom inventeringar av olika raser är otillräckliga i många delar av världen är det, enligt rapporten, möjligt att rapporten endast ger en partiell bild av den genetiska erosion som äger rum. Dessutom undergrävs genetisk mångfald också av att de mest flitigt använda högavkastande boskapsraserna ofta föds upp med hjälp av ett fåtal populära avelsdjur. -Effektiv hantering av den genetiska mångfalden är grundläggande för att trygga global tillgång till mat, hållbar utveckling och försörjning för miljontals människor, understryker Irene Hoffmann, som är chef för FAOs avdelning för djuruppfödning (Animal Production Service). -Även om många utrotningshotade raser ibland är mindre produktiva så besitter dessa raser unika karaktärsdrag, såsom resistens mot sjukdomar eller tolerans mot extrema klimat, som framtida generationer kan komma att behöva för att hantera utmaningar som t ex klimatförändringar, framväxande djursjukdomar och ökad efterfrågan på boskapsprodukter, tillägger Hoffmann. Vissa raser är mer lika Välanpassade boskapsdjur har varit en väsentlig del av olika system för jordbruksproduktion i mer än 10 000 år, framför allt i svåra miljöer där odling av grödor är svår eller omöjlig. Sedan mitten av 1900-talet har bara ett fåtal högpresterande raser, vanligtvis av europeiskt ursprung, däribland nötkreatursraserna Holstein Friesian (den överlägset mest spridda rasen, som finns i minst 128 länder och i alla världens regioner) och Jersey; svinraserna Yorkshire (Large White), Duroc och Landrace; getrasen Saanen; och hönsraserna Rhode Island och Leghorn – spridits över världen och ofta samtidigt trängt ut traditionella raser. Denna pågående minskning av genetisk mångfald är i stort sett fullbordad i Europa och Nordamerika och äger nu rum i många utvecklingsländer, som hittills har bevarat ett stort antal av sina inhemska raser. Oro för förluster i den biologiska mångfalden Enligt rapporten kommer förluster av biologisk mångfald bland olika djurraser främst äga rum i utvecklingsländerna. I Vietnam har t.ex. andelen inhemska suggor minskat från 72 procent av den totala populationen år 1994 till bara 26 procent år 2002. Av landets 14 lokala raser är fem sårbara, två befinner sig i ett kritiskt läge och tre står inför utrotning. I Kenya har introduktionen av fårrasen Dorper medfört att renrasiga får av typen Red Maasai försvunnit nästan helt. Program saknas för att skydda hotade raser Rapporten varnar för att utträngningen av lokala raser kommer att accelerera i många utvecklingsländer om inte särskilda åtgärder vidtas för att för att främja en hållbar användning och bevarande av raserna, bl.a. måste boskapsuppfödare erbjudas tillräckligt stöd. Effektiv hantering av djurens genetiska mångfald kräver resurser – inkl. välutbildad personal och tillräckliga tekniska hjälpmedel – som många utvecklingsländer saknar. Enligt rapporten har 48 procent av världens länder meddelat att de saknar nationella bevarandeprogram som drivs in vivo och 63 procent att de saknar program som drivs in vitro, det vill säga program som drivs genom att bevara embryon, sädesvätska eller annat genetiskt material som har potential att skapa levande djur i framtiden. I flera länder saknas också ordnade och effektiva avelsprogram. ”Utvecklingsländer och länder med övergångsekonomier kan behöva stöd för att karaktärisera, bevara och nyttja sina boskapsraser”, framhåller Clive Stannard i kommissionen, CGRFA. ”Ramverk för en bred tillgång till djurs genetiska resurser, och för en rättvis fördelning av de vinster som följer, behöver upprättas på både nationell och internationell nivå”. Att skydda vårt gemensamma arv Vid ett sammanträde nyligen för FAO:s kommission för genetiska resurser (Commission on Genetic Resources) – den enda institution som behandlar alla genetiska resurser inom jordbruk, skogsbruk och fiske – godkände experter från hela världen rapportens slutsatser, vilka sedan formellt lanseras vid en internationell teknisk konferens om djurs genetiska resurser (the International Technical Conference on Animal Genetic Resources) i den schweiziska staden Interlaken i september 2007. Konferensen i Interlaken förväntas anta en global handlingsplan för att stoppa förlusterna av genetiska resurser bland djur och främja deras hållbara nyttjande, utveckling och bevarande. De fem stora Världen har över 1,3 miljarder nötkreatur – alltså ungefär ett djur för var femte människa på planeten. Asien har 32 procent av världens totala antal nötkreatur och Latinamerika 28 procent. Olika raser av nötkreatur står för 22 procent av världens dokumenterade tama däggdjursraser. Det totala antalet får i världen är strax över en miljard – alltså ett djur för ungefär var sjätte människa. Nästan hälften av dessa finns i Asien, Främre Orienten och Mellanöstern. Får är den art som har högst antal registrerade raser. Dessa står för 25 procent av det totala antalet olika däggdjursraser. Det finns ungefär en miljard grisar i världen – en gris för var sjunde människa. Ungefär två tredjedelar av dessa finns i Asien. Olika grisraser står för 12 procent av det totala antalet dokumenterade raser av däggdjur i världen. Det finns cirka 800 miljoner getter på jorden – ett djur för var åttonde människa. Ungefär 70 procent av världens getter finns i Asien, Främre Orienten och Mellanöstern. Olika getraser utgör 12 procent av det totala antalet registrerade däggdjursraser i världen. I världen finns det två och en halv (2,5) gånger så många höns som människor. Det finns närmare 17 miljarder hönsdjur, ungefär hälften av dem finns i Asien och en fjärdedel i Latinamerika och Karibien. Hönsraser står för en stor majoritet av världens totala antal raser av fågelarter. Källa: FAO